Denna veckas Throwback Thursday kommer också att take place på Åland, men handla om en annan grej; nämligen dagen jag fick reda på att jag kommit in till Hanken.
Lite bakgrundsinfo; jag gick en prepkurs och sista veckorna före läste jag som en galning på egen hand, typ bodde i Köklax bibliotek. Men provet kändes ändå inte alls bra, och var absolut övertygad om att jag inte hade en chans att komma in.
Det var den 27.6.2013 (japp, minns datumet exakt då det är pappas födelsedag), till oss hade det sagts att resultatet skulle komma i början av juli. Så vi hade bestämt med Sofia att den första juli ger jag min telefon åt henne, så skulle hon få kolla först varje gång det kom ett meddelande. För tänk om alla "hej jag såg resultatet, synd men bättre lycka nästa år" - meddelandena skulle komma mitt under en jobbtur! Jag skulle ju bli helt förstörd och inte kan man ju tappa fattningen under pågående check-in.
Nåväl, den 27.6 hade jag jobbat dagsturen och fick skjuts hem av P. I bilen får jag ett textmeddelande, och eftersom det inte är juli ännu tar jag naturligtvis fram telefonen. Och det är från Jessica, "Grattis, det verkar som vi båda börjar Hanken i höst då!!". Så här gick det sen:
Jag (läser meddelandet): "Herregud. Fan. Herregud det här kan inte vara sant". Och så börjar jag storgråta.
P: "Herregud vad har hänt?!? Är allt okej??" (Stackaren trodde typ att någon hade dött, av min reaktion att döma kunde man ju nog tro att något hemsk hade hänt)
Jag (snyftandes): "Jag kom in till Hanken. JAG KOM IN"
P: "Men det är ju bra??" Grattis super mycket ju!" (Jag kan bara nicka).
Tror jag lyckades övertyga honom att vi tonårstjejer inte är riktigt emotionellt stabila :D Jag kan vara många saker, nervös, stressad etc., men jag brukar inte vara överdramatisk. Blev bara så chockad!
P släpper av mig vid huset där jag och Sofia bodde, jag rusar in med tårarna rinnandes nerför kinderna och väcker Sofia, som ännu låg och sov då hon jobbat natten tidigare. Sofia hör först att jag kommit in till Arken (=nattklubben i Mariehamn), och förstår ingenting eftersom A) skulle jag inte vara på jobb, B) varför skulle jag ha gått till baren kl 2 på eftermiddagen och C) varför stortjuter jag över det.
Jag lyckas snyfta fram "Nej Sofia, HANKEN, inte Arken". Sofia har nu i efterhand berättat att hon fortfarande inte fattat att kom jag in eller inte (eftersom jag verkligen storgrät kunde det ju faktiskt ha varit båda alternativen) och därför var hennes grattis väldigt försiktigt, då hon var rädd att bara strö salt i såren om hon säger grattis och så visar det sig att jag inte kom in :D
I alla fall, sedan snyftade jag hela dagen fram till klockan 7 ungefär. Alla som ringde och grattade förstod verkligen att detta kommit som en stor chock för mig, det hördes på min röst. Ringde pappa och grät i telefonen när jag skulle snyfta fram ett "grattis på födelsedagen".
Och det är nu cirka 1,5 år sen den dagen, här är en gammal bild var jag poserar med finance-boken. Trivs på Hanken, alla kurser är kanske inte de roligaste men känner nog att jag är på rätt ställe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar